lisashjulhus.blogg.se

Nu kommer jag att berätta om Pellworm , och hur vi hade det där , dom fyra dagar som vi var på besök på denna ö mitt i Wattlandskapet.

Pellworm är en av dom Tyska Nordfriesiska öarna . Dit hör även Sylt som är den största och mest turistbesökta , sen kommer Föhr och Amrum. Dessutom finns 10 halligar alltså små holmar utan skyddsbarriär mot havet. Dessa halligar är utsatta och blir till o från översvämmade av havet . På några finns det bofasta men all byggnation ligger på en konstgjord kulle för att inte sköljas med ut i Nordsjön

Vi hade bokat färja från Nordstrand och som är en mindre färja som går ca. 7 ggr dagligen

Nordstrand som är en halvö och Pellworm , hängde en gång i tiden ihop.

Efter en katastrofal stormflod 1362 översvämmades stora områden så att kartan fick skrivas om . Pellworm blev ö och hallingarna uppstod. På havets botten har man funnit rester av den sjunkna staden Rungholt och även fynd från en mycket stor kyrka som visar på att Rungholt var en större bosättning . På den tiden var detta område danskt

Överfarten tog ungefär 35 minuter och vi färdades över Wattenmeer som är ett naturskyddat område där många olika arter vattendjur lever på den havsbotten som regleras av ebb o flod. Dessutom finns en mångfald av fåglar som häckar här .

Ön ligger endast 2 m.ö.h.

Är 37 kvadratmeter stor, alltså inte så stor.

här bor ca. 1200 personer

så det är endast 33 personer per kvadratkilometer .

Alltså ganska glest befolkad.

Den största byn är Tammensiel och förövrigt ligger det bara några hus , antingen ensamma eller några tillsammans längs vägen.

Många av husen är riktigt vackra med vasstak och antingen byggda i tegel eller vitrappade.

Campingen som vi bokat heter Wattenmeer och är den enda här på Pellworm. Den är inrättad för 12 husbilar och husvagnar , men verkar ta in lite fler om det finns efterfråga. Plats finns det gott om så det är nog mer en fråga om tillstånd.

Här kan man även tälta , det finns 8 tältplatser , men det gäller att kunna förankra tältet väldigt noggrannt men annars kan det bli tufft.

På campingen ingick el och vatten samt tömning av gråvatten . Dusch o toa ingick likaså . Toan blev flitigt använd eftersom det kostade skjortan att tömma toa- kasetten .

Hela 15 euro , och anledningen är att det är svårt med sånt avfall här.

Alla sopor ombedes sorteras noggrant

Miljötänk .

Vi beställde Frukostfrallor och fick dom levererade till bilen

En tygkasse med frallorna hängde på hjulhusets dörr redan vid 7 tiden på morgonen .

Känns lyxigt med nybakat på morgonen , vi som gillar att ha gott bröd till frukost .

Huvudbyggnaden inrymde ett café Rosengarten där man kunde fika eller köpa med sig något gott bakverk .

Här ser man ställplatsen där också några får går o betar o goda ro

Ganska nära ligger kyrkan St. Salvator

men som i dagligt tal bara kallas gamla kyrkan (Alte Kirche)

Kyrkan ersatta en äldre kyrka som fanns här på 1200-talet . Ruinerna efter det gamla kyrktornet som rasade 1611 är Pellworms kännetecken och syns vida omkring

Det vackra altaret

En enorm stor och stilig ljuskrona

Figurer som snidats av takbjälkar som togs tillvara när kyrkans tak behövde renoveras

Runt ön finns en uppbyggd vall som skydd mot havet . Denna kallas Deich på tyska och påträffas överallt vid Nordsjön där ebb o flod existerar.

Här på Deich betar får , ja det finns verkligen mängder av får på Pellworm. Grindar gör att man kan passera och längs med havet går cykelvägar.

Här står Manfred o Cissi i blåsten uppe på Deich. Det gamla kyrktornet i bakgrunden och Nordsjön åt det håll näsan pekar

Till denna väderkvarn cyklade vi och konstaterade att den var privat

Vi cyklade också till Tammensiel ca 9 km från campingen. Ganska blåsigt och några kraftiga regnskurar drog förbi så vi fick söka skydd. Vi hamnade då här vid en minnessten från 1:a världskriget med namn på dom stupade . Dom flesta pojkar i 19-20 årsåldern.

Även den här stenen fanns som tyder på vänskap

I Tammensiels hamn kan man här se hur vattnet har förändrats under loppet av endast ett par timmar .

Ebb vid 13 tiden , båtar på torra land

När det är ebb kan man vandra på det som utgör havsbotten. Schlick kallas det och är lite som blöt lervälling. Man bör inte vandra ut själv eftersom det kan vara farligt pga att det finns rännilar som ibland blir ganska djupa . Det kan också finnas slukhål där man kan fastna. Rekommendationen är att gå med en guide som är kunnig och har erfarenhet . Här på Pellworm finns vandring ut till en Hallig. Ibland om det är långt så att tiden inte räcker till för att till fots och sen ta sig tillbaka , brukar det ordnas med båttransport eller häst o vagn. Vi deltog inte i någon sådan vandring men har vid ett par tillfällen vandrat från Cuchafen till Neuwerk. En sträcka på 11 km.

Sen kom vattnet tillbaka och efter 2 timmar såg det ut så här

På den här bilden ser man hur mycket arbete som läggs ner på att skydda havet från att ta med sig land . Det syns också att grönområdet når ända ner mot vattnet .

Här i Tammensiel ligger 6 räktrålare som går ut och fiskar mellan mars o november . Har man tur , kan man få köpa nyfångat direkt från båten när dom kommer in från en fisketur.

Dom räkor som fiskas här är nordsjöräkor (krabben ) Dom är väldigt små , för att skala dessa behövs både tid och tålamod.

Fyren här är också ett riktmärke , men för att få besöka den måste man boka tid. Den verkar användas till bröllop och intill finns ett gasthaus där bröllopsmiddagen kan intas.

Här lyckades vi fånga en brud med följe som står högst upp på Deich och blickar ut över havet

På Pellworm finns inga sandstränder bara sten . På flera ställen har man däremot ordnat med badstegar så att det går att ta sig ett dopp , naturligtvis bara vid flod.

Flera hundstränder finns och många ställen med strandkorgar som här är helt kostnadsfria . Skönt att sitta i en strandkorg och blicka ut över havet när det blåser .

Här finns också ett badhus

"Pelle Welle "med olika slags behandlingar, om man nu hellre vill bada i pool. Hit kommer tyskar för rekreation , ofta på recept och som betalas av försäkringskassan. Kur kallas det .

Blåsigt är det ju som bekant ofta på en ö . Så också här.

Vi fick uppleva i det närmaste storm .

Blåsten gjorde det omöjligt att cykla och jobbigt att ta sig fram till fots . Kändes som om man skulle ha laddat med sandpåsar i fickorna för att inte lyfta från marken.